Verklighetens folk, vad menas med det?
"Verklighetens folk är människor som lever sina liv som folk gör mest. Du och jag. Det är alla vi som gjort livsval som vänstern tycker är fel.
Som tycker det är okej med familj, att arbeta, ta semester, ha fredagsmys och titta på "Så ska det låta" på TV. Som inte vill att politiker lägger sig i våra liv och vår vardag för mycket och som inte ser varje val i livet som ett resultat av förtryckande strukturer. Verklighetens folk ser inte världen genom ideologiska glasögon i första hand. Verklighetens folk har självklart ideologiska uppfattningar, men skriver inte nödvändigtvis andra på näsan hur de ska göra och tycka eller tycker att alla åsikter ska resultera i en ny lagreglering, ett nytt förbud eller ett nytt styrande bidrag.
Vanligt folk är obekymrade över märkliga teorier om hur livet ska levas, men blir förskräckta när politiker vill ta till lagstiftning för att ändra deras livsstil."
Okej, för det första: De människor som står i motsats till de kriterier som "verklighetens folk" innefattar, är inte de verkliga, finns de inte?
För det andra: Vänstern vill definitivt inte lägga sig i och bestämma över folks liv eller över vad folk ska göra och tycka. Vänster tycker att det ä okej med familj, arbete, semester och fredagsmys. Vänstern vill inte sätta upp förtryckande strukturer och verka diktatorisk genom att sätta på ideologiskt korrekta glasögon på varje människa.
Kristdemokraterna verkar ha glömt bort vad politik handlar om. De har tydligen glömt bort att det handlar om att hjälpa (inte bestämma över) människor att ha ett värdigt liv och att ge möjligheter för olika vägval. Det handlar inte om att det bara finns en enda sann tro eler ideologi, utan att man faktiskt själv väljer och kan tycka hur ett samhälle ska se ut, att få vara med och påverka. Det finns ingen anledning att lägga sig i andra människors liv, annars vore det oetiskt, därför tycker jag att Kristdemokraterna borde tänka över sina argument där de påstår att vänstern verkar diktatoriskt.
Där skulle jag vilja säga att Kristdemokraterna berättar sin egen historia (de har bara bytt namn på vem syndaren är). Det är snarare de och de andra allianspartierna som har sett till att folk inte kan ha sitt fredagsmys, ta semester eller umgås med sin familj, utan har sett till att arbetet i sig är viktigare än den som utför det. De som har fått mest höjningar i fackföreningsavgifter är de med lågavlönade arbeten, måga av de måste hoppa av eftersom pengarna räcker inte runt, och då finns det ingen som kan backa upp de när arbetsgivaren behandlar de som skit (snacka om att göra ett val som ett resultat av förtryckande strukturer).
Såhär har det sett ut nu under fyra års tid. Kristdemokraterna fortsätter verka folkliga och anklagar vänstern för att vara raka motsatsen. Men det är just tack vare vänstern (framförallt Socialdemokraterna) som har byggt upp en stark fackföreningsrörelse, trygga socialförsäkringar för alla, en "svensk modell" som andra länder verkligen ser upp till. Det är just att vi är Tillsammans (visst är det ett vackert ord?), att vi kan känna oss trygga med att ha varandra, det är sådant som Sverige borde genomsyras av. Men det vill alliansen sätta käppar i hjulet på, de vill att Sverige ska bli ett mer individualistiskt land där plånboken säger allt. Och jag som alltid har fått lära mig att man inte ska skryta om hur mycket man tjänar. Jag ska göra allt jag kan för att se till att kollektivismen segrar, jag vill inte leva i ett samhälle där vi segregerar människor, skapar klyftor och ser på de välbärgade som de normala och verkliga, medan de andra hamnar i skymundan där ingen kan höra de skrika. Verklighetens folk innefattar alla!
Mer om Kristdemokraternas syn på "Verklighetens folk" kan man läsa om på länken:
http://www.kristdemokraterna.se/artiklar/Verklighetensfolkfragorochsvar.aspx
Som tycker det är okej med familj, att arbeta, ta semester, ha fredagsmys och titta på "Så ska det låta" på TV. Som inte vill att politiker lägger sig i våra liv och vår vardag för mycket och som inte ser varje val i livet som ett resultat av förtryckande strukturer. Verklighetens folk ser inte världen genom ideologiska glasögon i första hand. Verklighetens folk har självklart ideologiska uppfattningar, men skriver inte nödvändigtvis andra på näsan hur de ska göra och tycka eller tycker att alla åsikter ska resultera i en ny lagreglering, ett nytt förbud eller ett nytt styrande bidrag.
Vanligt folk är obekymrade över märkliga teorier om hur livet ska levas, men blir förskräckta när politiker vill ta till lagstiftning för att ändra deras livsstil."
Okej, för det första: De människor som står i motsats till de kriterier som "verklighetens folk" innefattar, är inte de verkliga, finns de inte?
För det andra: Vänstern vill definitivt inte lägga sig i och bestämma över folks liv eller över vad folk ska göra och tycka. Vänster tycker att det ä okej med familj, arbete, semester och fredagsmys. Vänstern vill inte sätta upp förtryckande strukturer och verka diktatorisk genom att sätta på ideologiskt korrekta glasögon på varje människa.
Kristdemokraterna verkar ha glömt bort vad politik handlar om. De har tydligen glömt bort att det handlar om att hjälpa (inte bestämma över) människor att ha ett värdigt liv och att ge möjligheter för olika vägval. Det handlar inte om att det bara finns en enda sann tro eler ideologi, utan att man faktiskt själv väljer och kan tycka hur ett samhälle ska se ut, att få vara med och påverka. Det finns ingen anledning att lägga sig i andra människors liv, annars vore det oetiskt, därför tycker jag att Kristdemokraterna borde tänka över sina argument där de påstår att vänstern verkar diktatoriskt.
Där skulle jag vilja säga att Kristdemokraterna berättar sin egen historia (de har bara bytt namn på vem syndaren är). Det är snarare de och de andra allianspartierna som har sett till att folk inte kan ha sitt fredagsmys, ta semester eller umgås med sin familj, utan har sett till att arbetet i sig är viktigare än den som utför det. De som har fått mest höjningar i fackföreningsavgifter är de med lågavlönade arbeten, måga av de måste hoppa av eftersom pengarna räcker inte runt, och då finns det ingen som kan backa upp de när arbetsgivaren behandlar de som skit (snacka om att göra ett val som ett resultat av förtryckande strukturer).
Såhär har det sett ut nu under fyra års tid. Kristdemokraterna fortsätter verka folkliga och anklagar vänstern för att vara raka motsatsen. Men det är just tack vare vänstern (framförallt Socialdemokraterna) som har byggt upp en stark fackföreningsrörelse, trygga socialförsäkringar för alla, en "svensk modell" som andra länder verkligen ser upp till. Det är just att vi är Tillsammans (visst är det ett vackert ord?), att vi kan känna oss trygga med att ha varandra, det är sådant som Sverige borde genomsyras av. Men det vill alliansen sätta käppar i hjulet på, de vill att Sverige ska bli ett mer individualistiskt land där plånboken säger allt. Och jag som alltid har fått lära mig att man inte ska skryta om hur mycket man tjänar. Jag ska göra allt jag kan för att se till att kollektivismen segrar, jag vill inte leva i ett samhälle där vi segregerar människor, skapar klyftor och ser på de välbärgade som de normala och verkliga, medan de andra hamnar i skymundan där ingen kan höra de skrika. Verklighetens folk innefattar alla!
Mer om Kristdemokraternas syn på "Verklighetens folk" kan man läsa om på länken:
http://www.kristdemokraterna.se/artiklar/Verklighetensfolkfragorochsvar.aspx
Hemma efter en vecka i Strömstad
Jag åkte med SSU Jämtland till Strömstad för att gå på valläger (Festivalet). Jag var på en massa olika seminarier, så jag är fullproppad med ny kunskap och är mer förberedd att argumentera för olika saker. Men jag har också träffat en massa människor och upplevt många saker, så mycket så att det kändes som om jag var en vecka där (fast det hade gått kanske tre dagar).
Vårat camp var bäst, fast egentligen har inget annat att jämföra med. Men vi hade en massa folk där varje kväll för att vi hade det så mysigt och alla var så trevliga och glada. Vi byggde en vallgrav och satte upp ett staket för att hålla fienden borta, men också för att avleda egnvattnet. Det kom till användning, men ändå så fick vi in vatten och då grävde vi ännu mera för att avleda mer vatten. Det kan man säga är höjden av hur ambitiösa vi var, att vi hade bra sammanhållning, bra produktivitet, snabbtänkta och definitivt inte lata. Jag blev så glad och stolt att jag nästan började gråta. "Det hade kunnat varit väre", sa någon, och det är sant: en del saker vi är med om kunde faktiskt ha slutat värre. Man ska inte tro att världen går under för att det regnar eller att fötterna blir blöta (det löser sig i slutändan).
Jag kommer ha svårt att glömma när vi stod och väntade på när Timbuktu skulle spela i Strömstad. Vi kom på en egen kampramsa som lyder: "Vad behöver Jämtland: sprit, snus och ny regering". Och när soundcheckarna kom ut skrev vi: "Soundcheck (klapp, klapp, klapp), Stämmer gitarren och Han stämmer basen). När man är uttråkad kan många kreativa saker uppkomma, det gillar jag!
Bohusläns alla klippor som formar landskapet kring kusten är så fint, jag fick planer på att i framtiden kanske flytta dit. Jag kan inte riktigt släppa bilderna jag har i huvudet av hur fint det var, vilken lyx bohuslänningarna har (och då ska jag försöka förtränga att det var just bohuslänningar som snodde vår maskot Uran-Urban)!
Jag måste också berätta om något jag fick vara med om på tåget från Stockholm till Östersund: Ett borgarsvin hade suttit sig på min plats, och när jag gick fram till honom och förklarade att det var min plats, så blev han sur och sa: "Men jag har årskort på SJ, jag får sitta vartfaan jag vill". Men jag hade en bokad plats, så han fick flytta sig, och då sa han upprört: "Ah, lycka till i valet då" (man kan säga att han inte var socialdemokrat). Det exemplet kommer jag att använda mig av när jag smutskastar borgarsvin!
Vårat camp var bäst, fast egentligen har inget annat att jämföra med. Men vi hade en massa folk där varje kväll för att vi hade det så mysigt och alla var så trevliga och glada. Vi byggde en vallgrav och satte upp ett staket för att hålla fienden borta, men också för att avleda egnvattnet. Det kom till användning, men ändå så fick vi in vatten och då grävde vi ännu mera för att avleda mer vatten. Det kan man säga är höjden av hur ambitiösa vi var, att vi hade bra sammanhållning, bra produktivitet, snabbtänkta och definitivt inte lata. Jag blev så glad och stolt att jag nästan började gråta. "Det hade kunnat varit väre", sa någon, och det är sant: en del saker vi är med om kunde faktiskt ha slutat värre. Man ska inte tro att världen går under för att det regnar eller att fötterna blir blöta (det löser sig i slutändan).
Jag kommer ha svårt att glömma när vi stod och väntade på när Timbuktu skulle spela i Strömstad. Vi kom på en egen kampramsa som lyder: "Vad behöver Jämtland: sprit, snus och ny regering". Och när soundcheckarna kom ut skrev vi: "Soundcheck (klapp, klapp, klapp), Stämmer gitarren och Han stämmer basen). När man är uttråkad kan många kreativa saker uppkomma, det gillar jag!
Bohusläns alla klippor som formar landskapet kring kusten är så fint, jag fick planer på att i framtiden kanske flytta dit. Jag kan inte riktigt släppa bilderna jag har i huvudet av hur fint det var, vilken lyx bohuslänningarna har (och då ska jag försöka förtränga att det var just bohuslänningar som snodde vår maskot Uran-Urban)!
Jag måste också berätta om något jag fick vara med om på tåget från Stockholm till Östersund: Ett borgarsvin hade suttit sig på min plats, och när jag gick fram till honom och förklarade att det var min plats, så blev han sur och sa: "Men jag har årskort på SJ, jag får sitta vartfaan jag vill". Men jag hade en bokad plats, så han fick flytta sig, och då sa han upprört: "Ah, lycka till i valet då" (man kan säga att han inte var socialdemokrat). Det exemplet kommer jag att använda mig av när jag smutskastar borgarsvin!
