Verklighetens folk, vad menas med det?
Som tycker det är okej med familj, att arbeta, ta semester, ha fredagsmys och titta på "Så ska det låta" på TV. Som inte vill att politiker lägger sig i våra liv och vår vardag för mycket och som inte ser varje val i livet som ett resultat av förtryckande strukturer. Verklighetens folk ser inte världen genom ideologiska glasögon i första hand. Verklighetens folk har självklart ideologiska uppfattningar, men skriver inte nödvändigtvis andra på näsan hur de ska göra och tycka eller tycker att alla åsikter ska resultera i en ny lagreglering, ett nytt förbud eller ett nytt styrande bidrag.
Vanligt folk är obekymrade över märkliga teorier om hur livet ska levas, men blir förskräckta när politiker vill ta till lagstiftning för att ändra deras livsstil."
Okej, för det första: De människor som står i motsats till de kriterier som "verklighetens folk" innefattar, är inte de verkliga, finns de inte?
För det andra: Vänstern vill definitivt inte lägga sig i och bestämma över folks liv eller över vad folk ska göra och tycka. Vänster tycker att det ä okej med familj, arbete, semester och fredagsmys. Vänstern vill inte sätta upp förtryckande strukturer och verka diktatorisk genom att sätta på ideologiskt korrekta glasögon på varje människa.
Kristdemokraterna verkar ha glömt bort vad politik handlar om. De har tydligen glömt bort att det handlar om att hjälpa (inte bestämma över) människor att ha ett värdigt liv och att ge möjligheter för olika vägval. Det handlar inte om att det bara finns en enda sann tro eler ideologi, utan att man faktiskt själv väljer och kan tycka hur ett samhälle ska se ut, att få vara med och påverka. Det finns ingen anledning att lägga sig i andra människors liv, annars vore det oetiskt, därför tycker jag att Kristdemokraterna borde tänka över sina argument där de påstår att vänstern verkar diktatoriskt.
Där skulle jag vilja säga att Kristdemokraterna berättar sin egen historia (de har bara bytt namn på vem syndaren är). Det är snarare de och de andra allianspartierna som har sett till att folk inte kan ha sitt fredagsmys, ta semester eller umgås med sin familj, utan har sett till att arbetet i sig är viktigare än den som utför det. De som har fått mest höjningar i fackföreningsavgifter är de med lågavlönade arbeten, måga av de måste hoppa av eftersom pengarna räcker inte runt, och då finns det ingen som kan backa upp de när arbetsgivaren behandlar de som skit (snacka om att göra ett val som ett resultat av förtryckande strukturer).
Såhär har det sett ut nu under fyra års tid. Kristdemokraterna fortsätter verka folkliga och anklagar vänstern för att vara raka motsatsen. Men det är just tack vare vänstern (framförallt Socialdemokraterna) som har byggt upp en stark fackföreningsrörelse, trygga socialförsäkringar för alla, en "svensk modell" som andra länder verkligen ser upp till. Det är just att vi är Tillsammans (visst är det ett vackert ord?), att vi kan känna oss trygga med att ha varandra, det är sådant som Sverige borde genomsyras av. Men det vill alliansen sätta käppar i hjulet på, de vill att Sverige ska bli ett mer individualistiskt land där plånboken säger allt. Och jag som alltid har fått lära mig att man inte ska skryta om hur mycket man tjänar. Jag ska göra allt jag kan för att se till att kollektivismen segrar, jag vill inte leva i ett samhälle där vi segregerar människor, skapar klyftor och ser på de välbärgade som de normala och verkliga, medan de andra hamnar i skymundan där ingen kan höra de skrika. Verklighetens folk innefattar alla!
Mer om Kristdemokraternas syn på "Verklighetens folk" kan man läsa om på länken:
http://www.kristdemokraterna.se/artiklar/Verklighetensfolkfragorochsvar.aspx
Hemma efter en vecka i Strömstad
Vårat camp var bäst, fast egentligen har inget annat att jämföra med. Men vi hade en massa folk där varje kväll för att vi hade det så mysigt och alla var så trevliga och glada. Vi byggde en vallgrav och satte upp ett staket för att hålla fienden borta, men också för att avleda egnvattnet. Det kom till användning, men ändå så fick vi in vatten och då grävde vi ännu mera för att avleda mer vatten. Det kan man säga är höjden av hur ambitiösa vi var, att vi hade bra sammanhållning, bra produktivitet, snabbtänkta och definitivt inte lata. Jag blev så glad och stolt att jag nästan började gråta. "Det hade kunnat varit väre", sa någon, och det är sant: en del saker vi är med om kunde faktiskt ha slutat värre. Man ska inte tro att världen går under för att det regnar eller att fötterna blir blöta (det löser sig i slutändan).
Jag kommer ha svårt att glömma när vi stod och väntade på när Timbuktu skulle spela i Strömstad. Vi kom på en egen kampramsa som lyder: "Vad behöver Jämtland: sprit, snus och ny regering". Och när soundcheckarna kom ut skrev vi: "Soundcheck (klapp, klapp, klapp), Stämmer gitarren och Han stämmer basen). När man är uttråkad kan många kreativa saker uppkomma, det gillar jag!
Bohusläns alla klippor som formar landskapet kring kusten är så fint, jag fick planer på att i framtiden kanske flytta dit. Jag kan inte riktigt släppa bilderna jag har i huvudet av hur fint det var, vilken lyx bohuslänningarna har (och då ska jag försöka förtränga att det var just bohuslänningar som snodde vår maskot Uran-Urban)!
Jag måste också berätta om något jag fick vara med om på tåget från Stockholm till Östersund: Ett borgarsvin hade suttit sig på min plats, och när jag gick fram till honom och förklarade att det var min plats, så blev han sur och sa: "Men jag har årskort på SJ, jag får sitta vartfaan jag vill". Men jag hade en bokad plats, så han fick flytta sig, och då sa han upprört: "Ah, lycka till i valet då" (man kan säga att han inte var socialdemokrat). Det exemplet kommer jag att använda mig av när jag smutskastar borgarsvin!
Läxhjälp
Igår kväll var jag starkt motiverad av att plugga körkort inför uppskrivningen på måndag. Dessutom hade jag fått i uppgift att samla ihop bilder som jag skulle ta med mig till skolan för att välja ut några till en utställning som vi kommer att ha på lördag. Jag hade planerat att jag skulle göra dessa grejer direkt efter att jag kommit hem från skolan!
Men så ringer en kompis till mig och frågade om jag kunde hjälpa honom med hans samhällskunskapsläxa. Jag visste att han inte var någon hejare på det ämnet, och ingen i hans återstående umgängeskrets kunde sådant heller. Han sa att han hade gett upp tusen gånger och att han inte skulle kunna lämna in den om inte jag hjälpte honom.
Jag förstod att han ringde mig för att han liteade på att jag kunde hjälpa honom, det kändes också lite skamligt när jag tänkte tanken att jag inte skulle ha hjälpt honom, och han skulle inte lämna in sin läxa. Solidarisk som jag var lät jag honom komma hem till mig så att jag kunde hjälpa honom med hans läxa. Jag ville inte göra det allt för komplicerat för honom så jag försökte lyssna på honom och få honom att förstå vad frågorna innebar.
Efteråt när vi var klara tackade han så mycket för hjälpen och jag kunde känna mig nöjd över att han gjorde det han skulle få gjort, med min hjälp. Men jag grubblade fortfarande över de planer som jag redan hade planerat. Så jag gjorde klart bilderna på min laptop medan jag låg i sängen, och läste några sidor i körkortsboken. Jag kände att jag hann med det jag skulle, samtidigt som jag hjälpte en kompis. Dagen kunde inte ha blivit mycket bättre än så, eftersom jag visste att jag gjorde en insats för samhället. Det kanske inte är så svårt att vara en samhällshjälte, kanske inte i stor skala som Olof Palme, men att man hjälper de medborgare i ens närhet med de problem de har gör att man känner sig nöjd med sininsats.
Ett tips till läsarna: Om du kan hjälpa till med läxor, gör det! Om du vill vara en samhällshjälte så är det inte så svårt!
Du ska måla din egen färg
Du ska måla din egen färg, och på din himmel ska det skrivas att du kan. Vem vet, det kanske är just du som bär på sanningen som de andra inte har velat lyssna på. Din sanning verkar inte stämma överens med den sanning som luktar matos i dina näsborrar, den som du måste ställa dig i ledet för.
Vi är inga egoistiska individer bara för att vi väljer att ställa oss i vårat eget led, vi sitter ändå i samma båt. Det är lite som att tävla i simning: det skulle inte fungera om alla simmade i samma bana, för att det ska fungera måste man simma i varsin bana, vi simmar ändå åt samma håll!
Men ändå finns det de som vill att vi ska simma i samma simbana för att det känns tryggast och man kan hålla koll på varandra. De inser inte att det skulle bli väldigt trångt om alla ska samsas om hur alla ska få plats. De som trotsar att simma där blir utstötta och retade. Men jag har mera plats hos mig och kan ta mina egna simtag utan att jag stöter i någon annan!
Vi fyller alla en funktion i alla möjliga grupper vi deltar i, i alla uppgifter i utsätter oss för och i vårt eget tänkande. Vi är med och formar världen som den ser ut idag, tack vare att vi är individer och vill utveckla oss själva. Världen utvecklas i takt med oss, inte tvärtom som många kanske kan tänka. Den är allas världar sammankopplade, vi lever i våra egna världar liksom. Därför är det viktigt att man trivs med sig själv utan att andra ska bestämma åt en.
Det är rätt konstigt när man tänker på det, att åtta (eller kanske fler) världar simmar samtidigt i en bassäng när de tävlar. Och flera tusen världar tittar på live medan de simmar, och ännu fler tusen världar tittar på de från tv:n.
I min värld kan jag måla med vilka färger jag vill, ingen ska väl fan bry sig hur jag inreder den. Men jag är öppen för förslag och låter andra komma in i min värld och ändra inredningen, men bara om jag får vara med och godkänna den, också ska det kännas rätt. Så länge det känns rätt är jag nöjd, bara jag inte låter min lycka gå ut över någon annans.
Hur kunde det bli så fel?
Hemlösa: Folk tittar på de som om de vore en börda för samhället. Man vill inte vistas med de för att man skäms för att folk ska identifiera en med någon som plockar pant från en soptunna, och som har smutsiga kläder
De rika: De kan inte tänka sig in i hur det skulle vara om de själva var hemlösa, eftersom det ligger så långt ifrån deras verklighet. Men även om de visste det så skulle de säkert bara nonchalera tankeställaren och leva vidare med sitt överflödiga kapital.
Jag blev vegeterian för inte så länge sedan, just på grund av att jag vill ta avstånd från köttindustrins massiva energiförbrukande kapacitet, och för att det i en del köttprodukter tillsätts vatten för att produkten ska väga mer så att producenten ska tjäna mer. Jag tänker också mycket på miljön när jag pantar flaskor och burkar. Ett tag var jag så fanatisk att jag ville plocka på mig varenda burk eller flaska jag såg för att tjäna en extra slant, men sen insåg jag att folk skulle titta konstigt på mig om jag gjorde så, så jag slutade. Men när jag slutade så tänkte jag på alla de hemlösa som gör det här varje dag, även om folk tittar konstigt på de. De är inte rädda för det de gör, det är ju vad de måste göra liksom, och de är miljösmarta som plockar pant från gatorna och sopkorgarna (där de egentligen inte ska vara). De tar till vara på saker som vanligt folk har placerat fel, och det uppskattar jag hos de.
Men jag tycker inte att de ska behöva göra det, de vil ju egentligen inte göra det. Tänk vad lyckliga de skulle bli om de fick leva ett vanligt liv med mat, dusch, kläder, jobb mm. Men det är nästan ingen som tänker på det, det finns nästan ingen som vågar ens tänka tanken att de också har möjligheter här i livet, de förtjänar det. Men hur kunde det bli så fel?
Varför jag inte blev kapitalist
Jag kommer ihåg när jag var liten och var på semester i Uruguay tillsammans med min familj. Vi bodde i vår sommarstuga nära stranden, som min mamma och min moster äger gemensamt. Min äldsta syrra hade bjudit en killkompis att komma över och hänga lite. De hängde inomhus, medan jag låg på en solstol under ett tak utanför vardagsrummet. Jag hade tagit ut mina pengar ur fickan eftersom de klumpade ihop sig i fick, vilket gjorde det obekvämt.
När jag hade solat klart glömde jag pengarna där jag hade lagt de, och de låg även kvar där när min syster och hennes killkompis kom till solstolsplatsen. Min syster skrek ut i full fallsett på mig att komma fram till henne och prata alvar. Hon sa att mitt betéende med att glömma pengar var oansvarigt och dåligt för min del, eftersom jag lätt kan förlora pengar om jag skulle fortsätta på det sättet. Sen sa hon att det var oschyst av mig att visa upp så mycket pengar på marken, eftersom hennes killkompis tjänar lika mycket på två månader. Han var alltså tvungen att arbeta hårt för två månadslöner, lika mycket som jag bara fick ur mammas och pappas plånböcker.
Jag förstod mig inte på problematiken då, utan sa att jag inte kunde veta att han tjäna väldigt lite i månaden, eller att jag inte visste att de skulle komma just dit där pengarna låg.
Men jag tänkte på den händelsen väldigt mycket efteråt och kom fram till att världen inte är rättvis, bl.a. med tanke på de stora klyftor som existerar runtom i världen, att det finns arbetare som blir uttnytjade till långa arbetsdagar för låga löner och att väldigt få rika eller välmående personer ger pengar till välgörenhet (de vill inte vara medveten om en verklighet som inte stämmer överens med deras egen).
Jag ser inte vinstsyften framför människoliv, och jag tycker att vi borde ha et mera jämlikt samhälle, där ett delmål kunde vara att sänka aktieutdelningarna, istället för att avskeda eller sänka arbetarnas löner (med tanke på arbetskrisen). När jag tittar tillbaka till den lilla pojken som inte visste så mycket, så har jag honom att tacka för det misstag han gjorde som blev orsaken till, varför jag inte blev kapitalist.
Det finns hopp i alla väder!
Det kanske låter lite konstigt, men om man tänker efter så är vi egentligen ganska ometvetna om att vi faktiskt har möjlighet till att förbättra vår situation från det bättre till sämre, utan att behöva ta så stora omvägar. Vi borde bli bättre att vara mer medvetna om vilka fantastiska möjligheter vi har från ta oss ut från svåra situationer, tex vänner eller samhälleliga hjälpmedel. Men om ens livssituation är så pass svår att man inte ser några ljuspunkter, så man ändå försöka se framåt i tiden, att det faktiskt kan bli bättre och att framtiden kräver att får det bättre så att man inte ser tillbaka på sitt liv som bortkastad eller meningslös.
Jag själv har gått igenom en depression som berodde på att jag dels tittade tillbaks i tiden på hur mitt liv i helhet såg ut, och bara såg allt det dåliga som hade hänt, och sammanfattade det hela som att mitt liv inte var värt att leva. Jag vågade inte se allt det roliga och bra som hade hänt, eftersom jag hade en väldigt låg självkänsla och självförtroende.
När jag väl fick hjälp av en psykolog så förstod jag att jag kommer alltid att påverkas av "tillbakatiden", men att jag ändå måste se frammåt i tiden och se till att ta tillvara på nuet så att min framtid inte påverkas negativt. I sådana situationer måste man försöka se ljuspunkterna, hur små eller stora de än är, och ta till vara på de. För det mesta finns det hopp i alla väder, det gäller bara att ha en stark vilja, då kan man komma hur långt som helst!
Fritidsgård, var är du?
Sann historia
Jag och en kompis skulle ta en promenad på Frösön en sen fredagskväll när vi plötsligt, bara kanske hundra meter från där jag bor, (som jag aldrig har sett förut) får syn på två killar som sitter mitt på parkeringen till ICA Nära och kaster sten mot staketet som ligger en bit framför de. De snackar även högt med någon de känner som sitter i sitt rum på ovanvåningen av ett hus. När de pratar klart slår de med pinnar mot asfalten av ren uttråkighet och i desperation över det lilla utbudet som finns Frösön. Vad ska de hitta på?
---
Jag tyckte verkligen synd om grabbarna, jag tyckte det var så synd att de skullle bli tvugna att drälla omkring på gatorna sådär bara för att Östersunds kommun har dragit ner på fritidsgårdarna i och med finanskrisen. bl.a. så beror det på att i och med att fler bli arbetslösa så tjänar kommunen in mindre i form av skatter. Då tänker de att om att de ska dra ner på bl.a. fritidsgårdarna, för att nedskärningen blir mer lönsam än när själva fritidsgården är i bedrift.
Jag kan inte så mycket om ekonomi, men jag tycker att det ät fördjävligt att man behandlar ungdomar på det här sättet. I en liten kommun som Östersund är det viktigt att ungdomarna har något att göra på kvällarna, alla kanske inte vill gå på kvällsöppna fik (som föresten oftast är öpnna på helgkvällar). Man berövas på de möjligheter som finns för att kunna möta andra, och kunna göra något kretivt och kul. Fritidsgårdar brukar även kunna ta tillfället i akt ibland att engagera ungdomar att påverka vad som ska hända med fritidsgården, men även områden som sexualkunskap mm. De möjligheterna försvinner!
Jag minns när jag var yngre och gick på fritidsgården Östman på Frösön på kvällarna. Jag har många roliga minnen från när fritidsgården stod där, men nu har kommunen byggt ett dagis över de lokalerna. Jag tycker inte alls att det var dåligt och bygga ett dagis, men problemet är att fritidsgården dels fick svårt att hitta lokaler, och så så klart nedskärningar p.g.a finanskrisen.
Ungdomarna är vår framtid, vill vi verkligen att de ska få växa upp och komm ihåg när de blir äldre, att deras ungdom var bara skit och att det fanns något att göra på kvällarna? Många ungdomar går även runt med sina bekymmer och känner att det inte finns någon som de kan prata med (inte ens med sina föräldrar). Ska de även titta tillbaks på sin ungdom där samhället har struntat i de och lämnat de åt sidan?
Jag hoppas bara till slut: att ungdomar inte ska behöva känna att de är ett slags "samhällets bihang", att samhällets oengagemang inte ska göra att de till slut söker sig till droger eller liknande, att ungdomar ska se tillbaka på att de hade en rolig och lärorik barndom, och att jag ska sluta behöva oroa mig för ungdomarna och sluta klaga på kommunen.
Älskade, hatade media
Jag har flera exempel från mig när jag inte har sett på olika synvinklar och har varit nära på att göra bort mig totalt: Vi satt ett gäng på ett SSU-möte och skulle köra en rundvända där alla skulle berätta om vad de var arga på just då. Och eftersom jag håller på att läsa mycket om Afrika, så tog jag upp det här problemet med tjuvjägare som jagar utdöda djur för egen vinning. Jag sa att de var respektlösa djävlar som inte tänkte på någon annan en sig själva, men hade totalt glömt bort att det finns en anledning till varför de gör så: De lever under jättefattiga förhållanden och vet att bl.a. elfenben är värt jättemycket och det kan de tjäna pengar på. Det är inte så konstigt egentligen det de gör när man tänker närmare på det, "jag hade nog själv gjort det om jag vore i samma situation"- sa en av mötets deltagare.
Det är viktigt att innan man tar ett ställningstagande, kunna se det från olika synvinklar, och känna efter vilket som passar en själv. Även om man är säker vid sin ståndpunkt ända från början, så är det också viktigt att förstå de som ser saker och ting från en annan synvinkel. Man behöver inte "älska sin fiende", men man får komma ihåg att aldrig en "vi och de"-connection.
En del av de artiklar eller uttal som framförs i media är ren jävla bullshit, ibland så att det till och med stänker om det. Men jag tror att de journalister som uttalar sig i sina repotage, livnär sig på den här kulturen som tyvärr vi fiskar upp ibland och serverar på ett silverfat vid middagsbordet och käkar upp, att vi inte är tillräkligt källkritiska och/eller vågar lita på oss själva och vår egen instinkt. Vi har på något sätt behålla deras beroende av vår avhållssamhet och att vi inte riktigt vågar säga emot den information som utges. Fat det är ändå ganska förståeligt, de vet väl mer än vi, hur ska vi kunna säga emot? Det är som John Mayer sjunger i en av sina låtar: "When They Own the Information They Can Bend it all They Want".
Bilden har (till skillnad från de andra bilderna i de andra inläggen) ingenting att göra med ämnet!
Mera planekonomi!
Vore det inte bättre om staten kunde ha bestämmt att just de varorna skulle ha ett högre pris eftersom det gynnar de cigarrökande kontorssnubbarna som sitter och ger låga löner och långa arbetsdagar till folk som knappt orkar med efter ett tag. Man ska istället gynna de som brinner för att arbetarna ska ha det bra, att så många varor som möjligt ska vara ekologiska, över huvud taget att det finns ett gått syfte bakom det hela. Visst, det är kanske dyrare att producera "schysta och miljövänliga" varor, men om vi hade haft en stat (eller stater) som kunde bestämma priserna åt oss, så skulle priserna bestämmas beroende på vad som är bäst för folket och vad som är bäst för vårat samvete.
Jag kan känna mig stolt över mig själv att jag har handlat hos Olle som har ställt ut sina "rättvis handel-varor" på skolan. Han brinner verkligen för att vi ska få en rättvisare värld, och sådant kan jag bara inte undvika att beundra, även om det kostar lite mer än vanligt. För honom handlar det inte bara om att tjäna pengar, utan också om en solidarisk tanke till de människor som lever på en annan del av Tellus, och som inte riktigt har det lika bra som vi i Sverige har det (älskar verkligen ordet "Solidaritet"). Till skillnad från honom (och många andra tack och lov) finns det äckelsvin som bara tänker på vinstintressen och som inte tänker en tanke på global rättvisa eller rättvisare fördelningar i samhället. Sån vill jag definitivt inte bli, och jag tänker fortsätta handla mer rättvist som en protest mot alla äckelsvin i hela Tellus, men också för att vi borde skaffa planekonomi, då kan vi fortsätta att handla rättvisa, fast mycket billigare!
