Hur kunde det bli så fel?
Hemlösa: Folk tittar på de som om de vore en börda för samhället. Man vill inte vistas med de för att man skäms för att folk ska identifiera en med någon som plockar pant från en soptunna, och som har smutsiga kläder
De rika: De kan inte tänka sig in i hur det skulle vara om de själva var hemlösa, eftersom det ligger så långt ifrån deras verklighet. Men även om de visste det så skulle de säkert bara nonchalera tankeställaren och leva vidare med sitt överflödiga kapital.
Jag blev vegeterian för inte så länge sedan, just på grund av att jag vill ta avstånd från köttindustrins massiva energiförbrukande kapacitet, och för att det i en del köttprodukter tillsätts vatten för att produkten ska väga mer så att producenten ska tjäna mer. Jag tänker också mycket på miljön när jag pantar flaskor och burkar. Ett tag var jag så fanatisk att jag ville plocka på mig varenda burk eller flaska jag såg för att tjäna en extra slant, men sen insåg jag att folk skulle titta konstigt på mig om jag gjorde så, så jag slutade. Men när jag slutade så tänkte jag på alla de hemlösa som gör det här varje dag, även om folk tittar konstigt på de. De är inte rädda för det de gör, det är ju vad de måste göra liksom, och de är miljösmarta som plockar pant från gatorna och sopkorgarna (där de egentligen inte ska vara). De tar till vara på saker som vanligt folk har placerat fel, och det uppskattar jag hos de.
Men jag tycker inte att de ska behöva göra det, de vil ju egentligen inte göra det. Tänk vad lyckliga de skulle bli om de fick leva ett vanligt liv med mat, dusch, kläder, jobb mm. Men det är nästan ingen som tänker på det, det finns nästan ingen som vågar ens tänka tanken att de också har möjligheter här i livet, de förtjänar det. Men hur kunde det bli så fel?
Varför fick inte Örgryte engagera sig i mänskliga rättigheter?
Flera har säkert hört eller läst om att ett par Örgryte-supportrar under en Allsvenska-match mot Hammarby, visade upp en banderoll där det stod: "Free Dawit Isaak, Imprisoned In Eritrea Since 2001. Efter den händelsen bötfäldes Örgryte på 10000kr. Men eftersom debatten var så utbredd, valde förbundsstyrelsen att ändra sig och istället frige Örgryte. Det var för övrigt Dawits bror Esayas som stod på lektaren den dagen, som gjorde en insats för att få folk att öpnna upp ögonen för att pressfriheten är bland de viktigaste mänsklga rättigheter som finns.
Örgryte har hängt upp samma banderoll på flera av sina matcher, men det var innan de kom in i allsvenskan. Då tycker jag att det kan verka lite konstigt, varför förbundsstyrelsen blir så rädda att Örgryte hänger upp den, bara för att det är många personer som kan få syn på den. De vill väll såklart inte att politik ska blandas ihop med fotboll, eller sport över huvud taget. Men varför vill fotbollsstyrelsen att man leva i en fantasivärld, och strunta i vad som händer utanför? Varför vill de stänga sig utanför det faktum att pressfriheten inte är så fri i alla länder?
Fotbollsmatcher är tillfällen då det brukar samlas jättemycket folk samtala med varandra mm. Jag tror att det skulle komma fler människor till en spn tillställning, än tex till ett seminarium om Dawit Isaak. Då är det ett perfekt tillfälle för att skapa en debatt och en opinion mot den eritreanska staten och alla "anti-pressfrihets"-sympatisörer. Om man inte får säga vad man tycker om kränkning av mänskliga rättigheter på en fotbollsmatch, tycker jag nästan att vi har varit med ännu en sådan kränkning, i Sverige! Förbundsstyrelsen ska inte tro att de har makt och tro att det går att undgå politik innanför fotbollsarenorna, politik har ju fyfan med allt att göra: den är med i hur ett land styrs, den får folk att bli engagerade och stå för vad de tror på mm. Men det ville förbundsstryelsen stänga in i deras kroppar, och låta budskapet gå åt något annat håll, dit man kanske inte hade nått ut till lika många.
Jag tycker att vi borde värna om de mänskliga rättigheterna i Sverige, och även engagera oss i hur man stoppar kränkningar utomlands. Ingen, och då menar jag ingen, ska få stoppa någon för att han/hon är engagerad och vill få igenom en förändring i världen (så länge man inte kränker någon eller några. Det här är allas land, ingen ska bli stoppad och kränkt!
Varför jag inte blev kapitalist
Jag kommer ihåg när jag var liten och var på semester i Uruguay tillsammans med min familj. Vi bodde i vår sommarstuga nära stranden, som min mamma och min moster äger gemensamt. Min äldsta syrra hade bjudit en killkompis att komma över och hänga lite. De hängde inomhus, medan jag låg på en solstol under ett tak utanför vardagsrummet. Jag hade tagit ut mina pengar ur fickan eftersom de klumpade ihop sig i fick, vilket gjorde det obekvämt.
När jag hade solat klart glömde jag pengarna där jag hade lagt de, och de låg även kvar där när min syster och hennes killkompis kom till solstolsplatsen. Min syster skrek ut i full fallsett på mig att komma fram till henne och prata alvar. Hon sa att mitt betéende med att glömma pengar var oansvarigt och dåligt för min del, eftersom jag lätt kan förlora pengar om jag skulle fortsätta på det sättet. Sen sa hon att det var oschyst av mig att visa upp så mycket pengar på marken, eftersom hennes killkompis tjänar lika mycket på två månader. Han var alltså tvungen att arbeta hårt för två månadslöner, lika mycket som jag bara fick ur mammas och pappas plånböcker.
Jag förstod mig inte på problematiken då, utan sa att jag inte kunde veta att han tjäna väldigt lite i månaden, eller att jag inte visste att de skulle komma just dit där pengarna låg.
Men jag tänkte på den händelsen väldigt mycket efteråt och kom fram till att världen inte är rättvis, bl.a. med tanke på de stora klyftor som existerar runtom i världen, att det finns arbetare som blir uttnytjade till långa arbetsdagar för låga löner och att väldigt få rika eller välmående personer ger pengar till välgörenhet (de vill inte vara medveten om en verklighet som inte stämmer överens med deras egen).
Jag ser inte vinstsyften framför människoliv, och jag tycker att vi borde ha et mera jämlikt samhälle, där ett delmål kunde vara att sänka aktieutdelningarna, istället för att avskeda eller sänka arbetarnas löner (med tanke på arbetskrisen). När jag tittar tillbaka till den lilla pojken som inte visste så mycket, så har jag honom att tacka för det misstag han gjorde som blev orsaken till, varför jag inte blev kapitalist.
Det finns hopp i alla väder!
Det kanske låter lite konstigt, men om man tänker efter så är vi egentligen ganska ometvetna om att vi faktiskt har möjlighet till att förbättra vår situation från det bättre till sämre, utan att behöva ta så stora omvägar. Vi borde bli bättre att vara mer medvetna om vilka fantastiska möjligheter vi har från ta oss ut från svåra situationer, tex vänner eller samhälleliga hjälpmedel. Men om ens livssituation är så pass svår att man inte ser några ljuspunkter, så man ändå försöka se framåt i tiden, att det faktiskt kan bli bättre och att framtiden kräver att får det bättre så att man inte ser tillbaka på sitt liv som bortkastad eller meningslös.
Jag själv har gått igenom en depression som berodde på att jag dels tittade tillbaks i tiden på hur mitt liv i helhet såg ut, och bara såg allt det dåliga som hade hänt, och sammanfattade det hela som att mitt liv inte var värt att leva. Jag vågade inte se allt det roliga och bra som hade hänt, eftersom jag hade en väldigt låg självkänsla och självförtroende.
När jag väl fick hjälp av en psykolog så förstod jag att jag kommer alltid att påverkas av "tillbakatiden", men att jag ändå måste se frammåt i tiden och se till att ta tillvara på nuet så att min framtid inte påverkas negativt. I sådana situationer måste man försöka se ljuspunkterna, hur små eller stora de än är, och ta till vara på de. För det mesta finns det hopp i alla väder, det gäller bara att ha en stark vilja, då kan man komma hur långt som helst!
