Älskade, hatade media
Ju mer jag tänker över vilken roll media verkligen har i vårt samhälle och i våra liv, dessto mer skrämmande blir tanken att media på något sett styr våra liv. Vi blir så påverkade varje dag att vi inte riktigt vet vart vi har oss själva att luta tillbaks mot, när vi blir osäkra på vad media har att säga till oss. Vi blir efterkloka (inget konstigt med det egentligen), och tänker: "Shit, har jag blivit någon slags zombierobot som programerats med komponenter av en från mediaeliten som försöker styra mina ställningstaganden" (riktigt så tänker inte man, men what the fuck).
Jag har flera exempel från mig när jag inte har sett på olika synvinklar och har varit nära på att göra bort mig totalt: Vi satt ett gäng på ett SSU-möte och skulle köra en rundvända där alla skulle berätta om vad de var arga på just då. Och eftersom jag håller på att läsa mycket om Afrika, så tog jag upp det här problemet med tjuvjägare som jagar utdöda djur för egen vinning. Jag sa att de var respektlösa djävlar som inte tänkte på någon annan en sig själva, men hade totalt glömt bort att det finns en anledning till varför de gör så: De lever under jättefattiga förhållanden och vet att bl.a. elfenben är värt jättemycket och det kan de tjäna pengar på. Det är inte så konstigt egentligen det de gör när man tänker närmare på det, "jag hade nog själv gjort det om jag vore i samma situation"- sa en av mötets deltagare.
Det är viktigt att innan man tar ett ställningstagande, kunna se det från olika synvinklar, och känna efter vilket som passar en själv. Även om man är säker vid sin ståndpunkt ända från början, så är det också viktigt att förstå de som ser saker och ting från en annan synvinkel. Man behöver inte "älska sin fiende", men man får komma ihåg att aldrig en "vi och de"-connection.
En del av de artiklar eller uttal som framförs i media är ren jävla bullshit, ibland så att det till och med stänker om det. Men jag tror att de journalister som uttalar sig i sina repotage, livnär sig på den här kulturen som tyvärr vi fiskar upp ibland och serverar på ett silverfat vid middagsbordet och käkar upp, att vi inte är tillräkligt källkritiska och/eller vågar lita på oss själva och vår egen instinkt. Vi har på något sätt behålla deras beroende av vår avhållssamhet och att vi inte riktigt vågar säga emot den information som utges. Fat det är ändå ganska förståeligt, de vet väl mer än vi, hur ska vi kunna säga emot? Det är som John Mayer sjunger i en av sina låtar: "When They Own the Information They Can Bend it all They Want".
Bilden har (till skillnad från de andra bilderna i de andra inläggen) ingenting att göra med ämnet!
Jag har flera exempel från mig när jag inte har sett på olika synvinklar och har varit nära på att göra bort mig totalt: Vi satt ett gäng på ett SSU-möte och skulle köra en rundvända där alla skulle berätta om vad de var arga på just då. Och eftersom jag håller på att läsa mycket om Afrika, så tog jag upp det här problemet med tjuvjägare som jagar utdöda djur för egen vinning. Jag sa att de var respektlösa djävlar som inte tänkte på någon annan en sig själva, men hade totalt glömt bort att det finns en anledning till varför de gör så: De lever under jättefattiga förhållanden och vet att bl.a. elfenben är värt jättemycket och det kan de tjäna pengar på. Det är inte så konstigt egentligen det de gör när man tänker närmare på det, "jag hade nog själv gjort det om jag vore i samma situation"- sa en av mötets deltagare.
Det är viktigt att innan man tar ett ställningstagande, kunna se det från olika synvinklar, och känna efter vilket som passar en själv. Även om man är säker vid sin ståndpunkt ända från början, så är det också viktigt att förstå de som ser saker och ting från en annan synvinkel. Man behöver inte "älska sin fiende", men man får komma ihåg att aldrig en "vi och de"-connection.
En del av de artiklar eller uttal som framförs i media är ren jävla bullshit, ibland så att det till och med stänker om det. Men jag tror att de journalister som uttalar sig i sina repotage, livnär sig på den här kulturen som tyvärr vi fiskar upp ibland och serverar på ett silverfat vid middagsbordet och käkar upp, att vi inte är tillräkligt källkritiska och/eller vågar lita på oss själva och vår egen instinkt. Vi har på något sätt behålla deras beroende av vår avhållssamhet och att vi inte riktigt vågar säga emot den information som utges. Fat det är ändå ganska förståeligt, de vet väl mer än vi, hur ska vi kunna säga emot? Det är som John Mayer sjunger i en av sina låtar: "When They Own the Information They Can Bend it all They Want".
Bilden har (till skillnad från de andra bilderna i de andra inläggen) ingenting att göra med ämnet!
Kommentarer
Trackback
